Dela gärnaShare on FacebookEmail to someone

Grusvägarna. Olivträden. Vinrankorna och dimman över kullarna. Mitt på den toscanska landsbygden bor Jenny med sin familj. Att leva sitt vardagsliv så, måste vara lättare än i galonbyxornas och mariekexens Sverige. Tänker jag. Och slår Jenny en signal för att få min drömbild av ett liv i Italien bekräftat. Men riktigt så enkelt var det inte.

Jenny Olsson lämnade Sverige redan som 22-åring och flyttade till Verona för att plugga italienska. Det som bara skulle bli ett år har nu blivit 20 år. Och en italiensk man och två barn. De har bott på olika ställen i Italien, och sedan ett par år bor de nu på en stengård 45 minuter utanför Florens. I mina öron låter detta som paradiset på jorden. Vad harmonisk jag skulle vara om vi levde så. Hur känner Jenny?

DSC_2312

Vabba? Inte direkt.
– Jag har levt halva mitt liv i Italien och är troligen numera mer italiensk än svensk. Och det är klart att det är ett privilegium att få leva i en sådan här vansinnigt vacker miljö, men det blir vardag här med. Med samma utmaningar som troligen alla familjer stångas med.

Jenny syftar på familjepusslet. Skolan, aktiviteter, jobb, en man som reser mycket… Ja, det vanliga. Jenny sa själv upp sig för några år sedan efter många år i vinbranschen. Det var för mycket resande och funkade inte med barnen. I Italien finns inte möjligheten att vabba utan man behöver ta av sina semesterdagar för att vara hemma med sjuka barn. Barnomsorg existerar knappt, så det krävs släkt eller någon utomstående som ställer upp om båda föräldrarna jobbar.

– Där vi bor kan man upp till årskurs fem välja om barnen ska gå halvtid eller heltid. Går man halvtid hämtar man barnen kl 13.20 och då får de inte lunch i skolan. Går de heltid i skolan slutar de kl 16 och då gör barnen sina läxor i skolan. Det är tanken. Men vissa lärare ger läxor ändå. Andra lärare ger bara läxor över helgerna, och skolböckerna ska stanna kvar på skolan i veckorna.

Det här med läxor verkar vara en het potatis. Och skiljer sig från region till region, från skola till skola och från lärare till lärare. Precis som i Sverige med andra ord. I Jennys fall sitter Leonardo, 8, och Matilde, 10 år, med sina läxor flera timmar varje helg. Trots att de går heltid i skolan.

DSC_1766 (12) Risotto ai funghi. Och kindergg.
Vi lämnar läxorna och kommer in på maten. Vid måltiderna hemma sitter alla tillsammans. Och på restaurang följer gärna barnen med. Men det finns sällan barnmenyer – barnen lär sig tidigt att uppskatta alla smaker. Så, serveras det bara krämig saffransrisotto och färsk pasta pesto till lunch i skolan? Jo, det verkar vara så. Ingen kalops direkt.

– I skolan serveras upp till tre rätter. Först en pasta, kanske med parmesan, tomat eller svamp. Sedan en secondo som kan vara en bit kött, mozzarella, kyckling och grönsaker. Till efterrätt får barnen årstidens frukt. Och de äter på plasttallrikar som sedan slängs! Miljötänket ligger långt efter och jag upplevs som gnällig när jag påpekar detta i skolan eller bland vänner.

En annan skillnad Jenny ser mellan Italien och Sverige är sötsakerna. Hennes man får en chock varje gång han ser den uppsjö av chips, godis och kakor i de svenska mataffärerna. Det utbudet finns inte Italien. Fredagsmyset och lördagsgodiset är familjen rätt ensam om i Toscana. Däremot går de italienska familjerna loss på barnens mellanmål.

– Det är föräldrarna som skickar med barnen snacks till skolan. Då får de små chipspåsar och kinderegg med sig. Jag försöker oftast ge barnen frukt, ibland bröd med prosciutto crudo. Men det är klart att det kan det slinka ner några smarriga kex.
Jenny Olsson
Engagerade & aningens ängsliga föräldrar
Det här med aktiviteter är ett eget kapitel, menar Jenny. Föräldrarna är väldigt engagerade och delaktiga.

– Alla fritidsaktiviteter sker efter skoltid så föräldrarna kör till alla träningar, matcher och turneringar – även långt upp i åldrarna. Man stannar alltid kvar och tittar och efteråt anordnas gärna gemensamma luncher och middagar tillsammans. Efter den långa skoldagen – då barnen inte är ute så mycket som jag skulle önska – så har jag svårt att låta dem sitta inne och uggla. Vi går ut i naturen, tar en promenad med mellanmål på något mysigt ställe. Söndagar brukar vi försöka hålla fria från aktiviteter och läxor – då blir det gärna ett museibesök och lunch i Florens eller en tur till havet som ligger en och en halv timme bort. Men det är klart att även vi kan bli uttråkade en regnig februarihelg i Toscana också.

DSC_1808 (9)

Och så får vi inte glömma det lilla linnet, la maglietta della salute. Oavsett väder dubbelkollar alltid mammorna att barnen har sitt bomullslinne under t-shirten eller tröjan. Så att man inte blir förkyld. Och efter ett bad i simhallen skulle ett barn aldrig gå ut med fuktigt hår, inte ens på sommaren. Alltid föna håret torrt.

– Jag upplever det som att man som förälder gärna är med och styr mer än vad man gör i Sverige. Jag kan ibland få reaktioner på mitt sätt att vara mamma, att det skulle vara djärvt, typ ”oh, låter du dem göra det själv? Ja det är klart, du är ju svenska”. Sedan kommer jag till Sverige och känner sig som världens hönsmamma.

Längtan till det vi inte har
Efter ett långt, härligt samtal med Jenny förstår jag att det blir vardag i Italien också. Att det finns för- och nackdelar med alla länder. Jenny håller med mig om att ljuset, de milda vintrarna, den unika historien, kulturen, arkitekturen, naturen, maten och vinet är ett privilegium. Att träffas med vänner för en aperitivo en vanlig tisdagskväll är härligt och inte alls ovanligt. Men ändå ser hon sin idealbild framför sig – att promenera med barnen utmed havet i den vackra och vilda naturen hon saknar i Blekinge – med föräldrarna som kan ställa upp då och då med hämtning och lämning.

Och de dagarna kommer. Snart väntar ett långt sommarlov i Sverige. Själv har jag svårt att släppa drömmen om att åka vespa till skolan med barnen därbak. Ta min cappuccino på en solig piazza efter lämning. Och fortsätta min dag med att skriva en roman, på italienska. Perfetto!

DSC_2014 (5)Följ Jennys liv på härliga bloggen Husfrun i Toscana
Jenny förmedlar även vänners semesterboenden i Toscana – så kontakta henne om du blir sugen på att leva la dolce vita.

Jennys råd till familjer som drömmer om eller funderar på att flytta till Italien:
Försök att hitta något ställe med möjligheten att göra bekantskaper snabbt. Ett hus på landet i Umbrien eller Toscana låter charmigt men tänk på att kommunikationerna inte riktigt är som hemma i Sverige. Närheten till en stad underlättar, på många sätt. Ett hum om vem ni kan vända er till om ni behöver hjälp med barn och kanske att bo i ett område med lite turism kan hjälpa till om ni letar jobb och inte ännu är så bra på italienska? Kasta er sedan ut i bygden och sätt er på en lokal trattoria varje dag i en vecka. Någon kommer garanterat att uppmärksamma den nya familjen och knyta an!

DU KANSKE ÄVEN VILL LÄSA DETTA

DET SENASTE FRÅN INSTAGRAM