Dela gärnaShare on FacebookEmail to someone

AKTIVITETSHETSEN – HUR LÄGGA SIG PÅ RÄTT NIVÅ?

AKTIVITETER, EXPERTER, FÖRÄLDRATIPS

Tennis på måndagar och torsdagar. Piano på tisdagar, det är ju bra att kunna ett instrument. Och ridning på lördagar. Men det vore ju bra med en lagsport också? Som storasyster som spelar fotboll på tisdagar och torsdagar och spelar i matcher på helgerna. Hon läser även extra engelska på fredagar. Språk är ju bra. Men hon borde kanske börja sjunga i kör, som grannbarnen.

Så skulle det kunna låta hos en medelklassfamilj i Sverige. Kanske är det bara på vissa håll i landet som denna aktivitetshets slagit rot. Men den finns, inte bara i Sverige utan hos helicopter parents i USA och tiger mums i Asien.

Själv sitter jag med Outlook-kalendern och ser över schemat för hösten. Borde sonen fortsätta med karate fast han säger att han inte vill – den är ju så bra för honom? Och dottern som älskar att sjunga men som helst sjunger hemma och inte i kör. Uppmuntra en termin till, så kanske det släpper? Vi har testat fotboll och tennis, balett och vanlig dans. Och simskola förstås. De rider, seglar, går på gymnastik och matlagningskurs.

Själv drejade jag en gång i veckan. Det var kanske i 4:an. Resten av tiden antar jag att jag lekte med klippdockor, spelade yatzy, lekte bank och gjorde snökojor. Det blev ingen sportstjärna av mig, inte heller musikalartist eller konstnär. Men jag blev yogalärare (trots att jag aldrig gick på gymnastik), jag blev en rätt okej skribent (fast jag varken skrev eller vann någon novelltävling) och jag blev rätt bra på att laga nyttiga vardagsrätter (fast jag inte gick på matlagningskurs när jag var 8 år).

Det är förstås underbart med barn som odlar egna intressen och som hittar sammanhang de trivs och utvecklas i. Det är klart vi ska uppmuntra det som stärker våra barn. Att tillhöra en grupp, känna gemenskap & självtillit och att utvecklas inom något man gillar – det är ju fantastiska grejer.

Det jag som mamma nu frågar mig är om vi behöver schemalägga barnens fritid med dyra aktiviteter för att barnen inte ska riskera att halka efter utvecklingsmässigt – eller missa att ge dem en möjlighet att bli riktigt bra på något. Handlar kanske barnens aktiviteter mer om mina önskemål än deras?

Jag vänder mig till ett gäng experter. Vad säger de?

De här tipsen ger idrottsläkare Klas Östberg, Anna Sarkadi, docent i socialpediatrik och Malin Broberg, professor vid psykologiska institutionen på Göteborgs universitet:

  • Små barn som inte nått skolåldern har inget behov av organiserade fritidsaktiviteter där barnet lämnas över till någon annan än föräldern. Däremot kan idrottsaktiviteter som förälder och barn gör tillsammans vara positiva då de stärker relationen.
  • Var lyhörd för vad ditt barn vill och var uppmärksam på hur barnet mår i samband med träning.
  • Tvinga inte ditt barn att vara med på cuper, läger eller matcher. Fråga istället om barnet vill delta.
  • Uppmuntra spontanidrott och lekar med kompisar.
  • Var stolt över ditt barn men fundera över varför du exempelvis lägger upp bilder med ditt barn på prispallen i sociala medier. Är det ditt barn som vill synas där eller är det ett bevis för vilken duktig förälder du är som genom lämningar, hämtningar och påhejande gjort barnets framgång möjlig?

Källa: Läs hela artikeln på svt.se

DU KANSKE ÄVEN VILL LÄSA DETTA

DET SENASTE FRÅN INSTAGRAM