NÄR DITT BARN ÄR 32 ÅR.

I onsdagskväll när mitt senaste gäng mammor kom för att få lite extra stöd i föräldraskapets klurigheter ställde jag frågan:

Hur skulle du vilja att din relation är med dina barn när de är omkring säg 32 år?

Den frågan visade sig nå rakt in i hjärtat hos samtliga av oss. Frågan fick oss att tänka till. Hur vill vi egentligen att vår relation ska vara då, om ganska så länge? Tänk att allt det vi som föräldrar gör nu, kommer landa i den relation vi kommer ha senare. Föräldraskap blir plötsligt så mycket lättare när man tänker att man vill skapa en nära, fin och varaktig relation med sina barn, inte bara släcka vardagsbränderna.

Jag tänker mig min relation med mina vuxna barn så här:

Vi föräldrar kommer alltid vara deras trygga punkt, ett hem/en famn att alltid kan återvända till, och få slappna av hos, om och när de behöver. Relationen oss emellan ska vara oladdad – rak, äkta, kärleksfull. Vi garvar mycket tillsammans. Samtidigt visar vi respekt för varandra. Vi har släppt taget om våra barn och lägger oss inte i deras val – men intresserar oss för dem och finns alltid tillhands om de vill ha råd eller bara prata av sig.

Om det är detta jag som förälder strävar efter, så förstår jag ju att jag måste börja nu. Att skapa en relation som bygger på respekt, trygghet, integritet, humor, ärlighet, gemenskap, dialog, engagemang … ja du ser, medmänskliga självklarheter som ALLA mår bra av, såväl 3-åringar som 73-åringar. Och det är i vardagen allt tar sin början. Det är där vi överför våra värderingar och bygger grundplåten för hälsosamma, okomplicerade relationer.

Det kan vara så enkelt som dessa tre grejer:

• Att inte rycka iPAD:en ur händerna på sitt barn bara för att vi vill att hon ska komma och äta exakt nu. Istället kan man visa  förståelse för vad hon är uppslukad av och intressera sig “Hur funkar det där spelet, kan du inte visa mig efter middagen?”
• Att istället för att jaga på och förmana när barnet kämpar med läxorna, kan vi involvera barnet och se om barnet själv har några förslag på hur läxläsningen skulle kunna bli lättare. “Jag ser att du inte alls vill göra läxorna. Vad är det du tycker känns jobbigt? Hur skulle vi kunna göra så det känns lättare för dig?”
• Att inte göra för mycket saker åt våra barn. Inte bädda deras sängar “på vårt sätt”, inte knyta skorna åt dem för det går snabbare, inte lägga orden i munnen på dem. Vi ska alltid finnas där som deras bollplank och stöd när de behöver, men låta dem få testa själva, att få utvecklas i sin egen takt.

Jag har sagt det tidigare, och säger det igen: vi måste alltid tillåta våra barn att få känna alla känslor: vara ledsna, besvikna, arga, uttråkade, sura, avundsjuka… Men vi gör ALLT som står i vår makt att aldrig någonsin få våra barn att känna sig kränkta, värdelösa, osynliga eller ignorerade av sin familj.

Med dessa tunga ord kommer här:
Veckans övning! Börja skapa drömbilden av hur din familj umgås när barnen är vuxna och utflugna. Lycka till!

DU KANSKE ÄVEN VILL LÄSA DETTA

DET SENASTE FRÅN INSTAGRAM