HJÄLPER OSS “SUPERMORSOR” ATT TAGGA NER
Hon har varit där många av oss är. Den ambitiösa klassföräldern, engagerade fotbollsmamman och den som ser till att gosedjuren ligger i fina rader i de nybäddade barnsängarna. Elizabeth Kuylenstierna vaknade upp från sin perfektionisttillvaro – i en sjukhussäng – och där och då och bestämde hon sig för att skapa den tillvaro hon ville leva i. Som en trygg och avspänd förälder som litar på sin egen förmåga – och som också kan be om hjälp och visa sig sårbar. I sin bok Good enough för föräldrar delar hon med sig av tips som hjälper oss andra ”supermorsor” att tagga ner, slappna av och njuta mer av relationen med våra barn.
Elizabeth Kuylenstierna jobbar som ledarskapscoach, terapeut, författare, handledare inom grupputveckling, medlare inom konflikthantering och reser land och rike runt och föreläser. Hon kan det här med att lyssna, ge feedback, hantera konflikter och att leda grupper – områden som inte bara är viktiga att utveckla i sin yrkesroll, utan kanske ännu viktigare i föräldrarollen.
Det good enough-förhållningssätt som Elizabeth hade påbörjat i sitt eget liv och delat med sig av i sin första bok började efterfrågas av föräldrar. Så utvecklades boken Good enough för föräldrar som publicerades 2012 (du kan vinna ett ex här nedan!). Mitt eget exemplar har många hundöron, för det är en av de viktigaste föräldraböckerna i min samling. Och den är förstås lika aktuell idag. För i den blandar Elizabeth både humor och allvar, egna erfarenheter och andras vardagsutmaningar. Det är framförallt en varm och inspirerande bok som träffar mitt i prick hos den förälder som ibland känner sig otillräcklig, som engagerar sig men inte alltid orkar med. Troligen de flesta av oss?
Jag bad Elizabeth lyfta fram hennes tre viktigaste tips för föräldrar från boken. Här kommer de:
1) Fixa inte barnens känslor – utan lyssna på dina barn och se till att finnas där för dem utan att lösa.
Barn behöver inte perfekta föräldrar, barn behöver mänskliga föräldrar. Föräldrar som gör fel, råkar spilla, gör bort sig och har rufsigt hår ibland. Föräldrar som kan visa både glädje och sorg – och som inte torkar tårarna så fort barnet kommer in i rummet. När vi som föräldrar vågar visa oss precis som vi är ger vi också barnen lov att få vara precis som de är, med alla sina tankar och känslor.
Det är så lätt som förälder att vilja gå in och ”fixa” barnens känslor, att snabbt släta över. För det gör ont att se dem behöva gå igenom tuffa grejer. Men det är ju livet. När vi istället väljer att finnas där och stötta och lyssna, men utan att komma med snabba lösningar – visar vi barnen att det är okej att vara ledsen, svartsjuk eller känna sig sviken, de känner sig tagna på allvar. Vi lär dem att hantera livets upp- och nedgångar.
2) Lär barnen argumentera för sin sak.
Ansvaret för barnen har alltid vi som är föräldrar. Det är vi som står vid rodret, och som barnen ska kunna känna att de kan luta sig mot när det blåser. Därmed inte sagt att man som förälder måste vara benhård och säga nej för sakens skull, för att visa vem som bestämmer. Tvärtom. Barnens åsikter, viljor och önskningar är lika viktiga att ta in och lyssna till som våra egna.
De får gärna argumentera för sin sak. Då utmanar vi våra barn att tänka till själva och förklara varför det lilla barnet vill ha godis på en tisdag, varför tonåringen vill vara ute på fest senare än vanligt, varför ni ska köpa nya jeans osv. Det är en viktig egenskap att veta vad man vill och att våga uttrycka det – det stärker barnens självkänsla. Även om det blir ett nej från förälderns håll så får barnet viktig träning i att stå upp för sig och känna sig lyssnad till.
3) Skippa tjatet! Gå till barnen och ge dem en tydlig instruktion, en gång.
De flesta av oss gör felet att vi står för långt ifrån barnen och ropar. Dessutom tjatar vi när vi inte har deras uppmärksamhet och fokus, så det vi säger går in genom ena örat och ut genom det andra – om det ens når fram över huvud taget.
En tjatig kommunikation med många tillsägningar och många nej, göder just ett sådant sätt att kommunicera. Stämningen i familjen blir rätt trist och alla blir irriterade av att behöva tjata eller känna sig tjatad på.
Istället kan man med ganska små medel få till en helt annan kommunikation i hemmet genom att vara tydlig och säga det man vill ha sagt i en enda mening – ingen lång harang om varför det är dags att borsta tänderna etc. Se till att gå till barnet, få ögonkontakt och barnets fulla uppmärksamhet. Först då kan du framföra ditt budskap och gärna be barnet återberätta för att du kolla av att barnet har uppfattat. På så vis undviker vi att ropa något från nedervåningen som först når fram efter att tionde gången. Skulle det ändå vara något som inte funkar, så kan man gärna fråga barnet: Hur vill du att jag ska påminna dig om det här? eller Har du något förslag på hur vi kan göra istället?
Stort tack Elizabeth för att du delar med dig av dina erfarenheter och klokskaper. Tack också för att du skänker fem böcker av din Good enough för föräldrar. Vinn ett ex, se här ↓
VINN ETT EX AV ELIZABETHS BOK
Maila mig förslag på föräldrar (eller andra) som du inspireras av och som du vill att jag lyfter fram i min intervjuserie. Eller maila mig förslag på ämnen du vill att jag tar upp. Jag lottar ut fem signerade exemplar. Maila på info@familyflow.se senast den 19 maj 2017.
DU KANSKE ÄVEN VILL LÄSA DETTA
MIDDAGSTIPSET! SNABBA LAXEN
När middagsidéerna tryter och du är nära på att hälla Krögarpytt i stekpannan. Tänk om. För finns där inte en laxbit i kylen och några potatisar, månne? Då kan du nämligen (med lite annat smått & gott) swisha ihop tisdagsmiddagen på ett litet kick, eller några kickar.
STORFAMILJEN SOM LIVSSTIL
Taxin från flygplatsen rullade in på uppfarten. Där, i utkanten av Bryssel, väntade ett charmigt hem med öppna dörrar och hundar som galopperade fram för att hälsa. Det här var för några år sedan när jag bodde över en natt hos Helene och minns ett hem som gjorde mig...
SÅ BLEV JAG MER HJÄRNSMART.
Efter snart fyra veckors kurs kan jag nu konstatera att det har hjälpt mig. Att fokusera, planera och prioritera. Läs om “mental ergonomi”.