NÄR DITT BARN INTE VILL GÅ TILL SKOLAN

Säg att sommarlovet börjar lida mot sitt slut och Nils inte vill gå till skolan – fast han “borde” tycka att det är superkul att träffa alla kompisar igen, han älskar ju skolan ju.

En del barn blir utåtagerande och visar sin oro genom att slänga i dörrar och skrika. Andra stänger in sig på sitt rum och “surar”. Medan vissa är mer direkta och berättar om sin ängslan, kanske gråter och vill krypa upp i din famn.

Kanske tycker du att ditt barn överreagerar, och är lite jobbig som sätter sig så på tvären. Eller kanske hugger det till så i mamma-hjärtat och du gör allt för att det ska kännas bra igen: “Kom så cyklar vi och köper en glass” eller “Åååh, lilla gubben inte ska du behöva känna så…”.

Som förälder vill vi alltid våra barn det allra bästa, men det är superjobbigt att se dem ledsna, besvikna eller oroliga. Minnen från vår egen barndom poppar upp, och vi vill förskona dem från samma jobbiga känslor. Det allra bästa är dock att försöka ställa sig så neutral till situationen som möjligt. Sätt dig in i din barns värld och våga sätta ord på det du tror att hon eller han känner. Typ så här:

• ”Jag slår vad om att du önskar att du kunde stanna hemma och slapp gå till skolan. Det är en stor förändring att börja skolan efter att ha varit ledig länge. Visst vore det mycket skönare om vi fortfarande kunde vara kvar på stranden i Portugal.”
• ”Jag tror att du önskar att du inte behövde byta skola. Du känner dig nog ledsen över att du inte kommer ha Kicki som lärare längre, och att Hampus och Oscar går till en annan skola.”
• “Jag ser att du inte alls vill gå till skolan. Du verkar vara både arg och ledsen.”

Se till att ha tid, sitta ner vid ditt barn, tala lugnt och vänligt. Var tyst och invänta att ditt barn öppnar upp sig – vilket de lättare gör utan tusen frågor eller förmaningar. När de märker att man förstår och lyssnar utan att på en gång komma med käcka lösningar, så brukar en del av anspänningen släppa och barnet vågar börja dela med sig av det som skaver. Då först är det lättare att tillsammans hitta sätt för barnet att förhålla sig till det hon upplever som pirrigt, läskigt eller jobbigt.

Man kan prata igenom hur det kommer att vara i skolan. Låta barnet öva hemma på att introducera sig för nya klasskamrater, eller att högt inför klassen berätta om det roligaste semesterminnet. Ni kan spela rollspel där ditt barn får öva sig på att gå fram till kompisar och fråga om hon får vara med och leka. Det är som med alla nervösa situationer: när man känner sig väl förberedd blir man sig lugnare och mer säker.