KONSEKVENSER VS STRAFF.
I en strävan efter att ta tillbaka föräldramakten efter att vår föräldrageneration under en tid blivit något slapphänta, händer det här: vi höjer rösten (gärna lite för högt), pekar med hela handen (eller hytter med pekfingret), skakar uppgivet på huvudet (eller kanske himlar med ögonen) och vi drämmer till med något så att det ska kännas. “Om du inte slutar med de här fasonerna, så blir det utegångsförbud”.
I all välmening förstås. Vi vill bara lära våra barn en läxa. För vi påstår att barnen inte lyssnar om vi inte tar i med hårdhandskarna. Och “någon konsekvens måste det ju få, när de gör dumheter”.
Låt mig först reda ut begreppen.
Konsekvenser händer av sig själv som en följd av en viss handling. Går man ut utan jacka när det är minusgrader kommer man troligen att bli kall och frysa. Vill man titta på ett avsnitt till av Alvin & the Chipmunks, så finns det inte tid för en saga (tala gärna om det innan så barnet själv kan välja). Konsekvenser är således en logisk följd av ens handlande. Inget man behöver straffas för eller ens få en syrlig kommentar på.
När det gäller grövre beteenden, som att skicka ett nedlåtande sms till en klasskompis. Då är konsekvensen att kompisen blir ledsen och föräldrarna arga. Vill man däremot att barnet ska “få en konsekvens” så hör man ju på ordet att det är något man skapar, inget som följer helt naturligt av ett (av föräldrarna oönskat) beteende. Man “ger” en konsekvens i syfte att få barnen att göra annorlunda framöver, lära dem en läxa, få dem att “smaka på sin egen medicin”. De ska inte komma undan. Då handlar “konsekvenser” alltid om en typ av bestraffning. Att man tar mobilen ifrån barnet. Ja jag vet, ni tycker inte att det är ett straff, bara en konsekvens. Men läs vidare.
Att straffa ett barn är tyvärr inget bra lärotillfälle. För barn kan aldrig lära sig något när de känner sig kritiserade, förödmjukade, rädda eller sårade. Antingen slår de bakut och känner förakt för föräldern. De kan vilja hämnas, börja ljuga eller smyga och skylla ifrån sig – och vi blir ännu argare och skapar ännu fler konsekvenser (aka straff). Eller så väljer barnen att bli “snälla och lydiga” – åh, det tycker vi föräldrar är skönt. När de gör som vi vill. Men barnen blir snälla och lydiga för att de är rädda för att vi ska bli så där arga igen, eller för att de inte vill känna skam igen eller få skulden än en gång. De anpassar sig, utan att ha lärt sig ett enda dugg. Självkänslan och egenvärdet har istället fått sig en rejäl knäck.
Tänk om vi istället kunde se varje “dåligt” beteende som ett lärotillfälle för både föräldrar och barn. Att lära känna våra barn, skapa en diskussion och dialog kring vad vi anser är rätt och fel, vad som är schyst och oschyst beteende och varför. Då skapar vi en relation som bygger på ömsesidig respekt och ett förtroende för varandra – det är då vi kommer se skillnad i barns beteenden där de tar ansvar över sina handlingar och VILL göra på ett annat sätt nästa gång – inte för att vi vill det, utan för att de vill.
Men innan någon går i taket nu, så vill jag vara tydlig med att jag anser att föräldrar alltid har ansvaret och ska ha mod att vara ledare för sina barn. Att ta kommandot och med självsäkerhet och ödmjukhet lotsa våra barn rätt. Vi är tydliga och förmedlar det ramverk och värderingar vi i just vår familj står för. Vi är lyhörda och respekterar barnens vilja. Vi ser och bekräftar känslorna som vilar (eller svallar) bakom barnens ibland oönskade beteenden och vi skapar därmed en relation som bygger på respekt och en kontinuerlig dialog.
Vi föräldrar har alltså det yttersta ansvaret att fostra våra barn och ge dem den näring de behöver för att fortsätta utvecklas och må bra. Att bära ansvaret och ta på sig ledarskapet hemma gör man genom att ge barnen en struktur och vägledning snarare än att utöva makt och kontroll. Eller genom att hota och straffa.
Har du funderingar kring detta? Håller du inte alls med. Låt mig gärna veta. Maila mig gärna på info@familyflow.se
Källor: Lars H Gustafsson, Jesper Juul, Martin Forster, The Parent Practise
DU KANSKE ÄVEN VILL LÄSA DETTA
FRÅGELEKEN. VARSÅGOD, ETT SPEL.
Ladda ner ett spel med frågekort som är ett kul och bra stöd för att få igång snacket hemma.
VINTERSALLAD FÖR SOCKERGRISAR.
Om man är en sockerråtta (som jag) är ett bra tips att använda naturligt söta råvaror i maten. Som apelsin, rödbetor och sötpotatis. Testa ska du få se.
GOLDEN MILK. NÄR DU VILL MYSA TILL DET.
Istället för kaffe och te. Och istället för barnens varma choklad. En superduper-dryck som både du och tarmfloran kommer gilla.