NÄR DITT BARN INTE VILL GÅ TILL SKOLAN
Säg att sommarlovet börjar lida mot sitt slut och Nils inte vill gå till skolan – fast han “borde” tycka att det är superkul att träffa alla kompisar igen, han älskar ju skolan ju.
En del barn blir utåtagerande och visar sin oro genom att slänga i dörrar och skrika. Andra stänger in sig på sitt rum och “surar”. Medan vissa är mer direkta och berättar om sin ängslan, kanske gråter och vill krypa upp i din famn.
Kanske tycker du att ditt barn överreagerar, och är lite jobbig som sätter sig så på tvären. Eller kanske hugger det till så i mamma-hjärtat och du gör allt för att det ska kännas bra igen: “Kom så cyklar vi och köper en glass” eller “Åååh, lilla gubben inte ska du behöva känna så…”.
Som förälder vill vi alltid våra barn det allra bästa, men det är superjobbigt att se dem ledsna, besvikna eller oroliga. Minnen från vår egen barndom poppar upp, och vi vill förskona dem från samma jobbiga känslor. Det allra bästa är dock att försöka ställa sig så neutral till situationen som möjligt. Sätt dig in i din barns värld och våga sätta ord på det du tror att hon eller han känner. Typ så här:
- ”Jag slår vad om att du önskar att du kunde stanna hemma och slapp gå till skolan. Det är en stor förändring att börja skolan efter att ha varit ledig länge. Visst vore det mycket skönare om vi fortfarande kunde vara kvar på stranden i Portugal.”
- ”Jag tror att du önskar att du inte behövde byta skola. Du känner dig nog ledsen över att du inte kommer ha Kicki som lärare längre, och att Hampus och Oscar går till en annan skola.”
- “Jag ser att du inte alls vill gå till skolan. Du verkar vara både arg och ledsen.”
Se till att ha tid, sitta ner vid ditt barn, tala lugnt och vänligt. Var tyst och invänta att ditt barn öppnar upp sig – vilket de lättare gör utan tusen frågor eller förmaningar. När de märker att man förstår och lyssnar utan att på en gång komma med käcka lösningar, så brukar en del av anspänningen släppa och barnet vågar börja dela med sig av det som skaver. Då först är det lättare att tillsammans hitta sätt för barnet att förhålla sig till det hon upplever som pirrigt, läskigt eller jobbigt.
Man kan prata igenom hur det kommer att vara i skolan. Låta barnet öva hemma på att introducera sig för nya klasskamrater, eller att högt inför klassen berätta om det roligaste semesterminnet. Ni kan spela rollspel där ditt barn får öva sig på att gå fram till kompisar och fråga om hon får vara med och leka. Det är som med alla nervösa situationer: när man känner sig väl förberedd blir man sig lugnare och mer säker.
DU KANSKE ÄVEN VILL LÄSA DETTA
VINN EN BOK!
Vinn ett ex av Elizabeth Kuylenstiernas viktiga bok Good enough för föräldrar.
HJÄLPER OSS “SUPERMORSOR” ATT TAGGA NER
Elizabeth Kuylenstierna är ledarskapscoachen, terapeuten, författaren och föreläsaren. Men också mamman. Här delar hon med sig av sina tre bästa tips för att bli en mer avspänd och mindre tjatig förälder. Missa inte heller chansen att vinna ett ex av hennes bok Good enough för föräldrar.
ETT STEG NÄRMARE WEBBKURSEN
Min webbkurs är på gång. I allra högsta grad. I förra veckan dundrade filmteamet in. Och nu sitter jag med texterna och övningarna för fullt. Det här kommer bli något utöver det vanliga. Vågar jag lova det?