FIRRE TILL MIDDAG. ALDRIG FEL.
Så här ligger det till. Jag kan en del om mat, framförallt nyttig mat. Sådan man slänger ihop på en höft. Helst bara med en matberedare eller eventuellt en ugn. Då lyckas jag bäst. Tänk soppor. Tänk röror. Tänk bollar och bars. Tänk inte fisk.
Jag köpte en gång på 90-talet kokboken “Fisk är inga konstigheter”. Jag lärde mig inget. Så jag vänder mig nu till mina vänner på Food Pharmacy för ett recept. För att: 1) De är bättre på mat i allmänhet, fisk i synnerhet. 2) De plåtar typ tusen gånger bättre än jag. 3) För att jag slipper uppfinna hjulet, varför konstra till det liksom?
Här kommmer Rödspättan – den som får Leif Mannerström att tuppa av.
Det här behöver du för fyra portioner:
- 600 g rödspättafilé
- 400 ml kokosmjölk
- 1 smått tärnad röd paprika
- en lagom bit ingefära
- 1 pressad lime
- 1 pressad vitlöksklyfta
- 1 msk lantbuljong
- 3 msk hackad färsk koriander eller persilja
- salt & peppar
Gör så här:
Rulla fiskfiléerna och placera dem i en ugnsfast form. Hacka paprika fint och strö över fisken. Lägg kokosmjölk, ingefära, lime, vitlök och buljong i en mixer och kör så det ryker. Häll över fisken. In i ugnen på 60 grader och gärna med en ugnstermometer, ta ut fisken när den är 55 grader. Servera med lite kryddgrönt och valfritt tillbehör. En perfekt onsdagsrätt.
Tusen tack Food Pharmacy för både recept och bild. Ni räddade min onsdag.
DU KANSKE ÄVEN VILL LÄSA DETTA
VINN EN BOK!
Vinn ett ex av Elizabeth Kuylenstiernas viktiga bok Good enough för föräldrar.
HJÄLPER OSS “SUPERMORSOR” ATT TAGGA NER
Elizabeth Kuylenstierna är ledarskapscoachen, terapeuten, författaren och föreläsaren. Men också mamman. Här delar hon med sig av sina tre bästa tips för att bli en mer avspänd och mindre tjatig förälder. Missa inte heller chansen att vinna ett ex av hennes bok Good enough för föräldrar.
ETT STEG NÄRMARE WEBBKURSEN
Min webbkurs är på gång. I allra högsta grad. I förra veckan dundrade filmteamet in. Och nu sitter jag med texterna och övningarna för fullt. Det här kommer bli något utöver det vanliga. Vågar jag lova det?