MÖT EVA SOM HAR TRE VUXNA BARN. HUR “LYCKAS MAN”?

När vi kommer till den tid då våra barn – hur osannolikt och långt bort det än kan kännas – lämnar boet. Hur förändras föräldraskapet då? Och hur lägger man grunden i barn- och ungdomsåren för att skapa en fin relation med sina vuxna barn? En sådan relation som Eva Berggren verkar ha med sina tre söner.

Vi förflyttar oss in till köket, Eva och jag. Lämnar yogamattorna i vardagsrummet och säger hej och tack till de andra yogatjejerna. Träningskläderna till trots så ikläder jag mig nu rollen som föräldraskapsentusiast. Jag fixar te, tänder ljus och vi slår oss ner vid köksön. För jag har vill samtala med Eva om hur livet är med utflugna barn. Hur man får en fin gemenskap med barnen, nu när de är vuxna. Och om hon möjligen har några tips till oss som är mitt uppe i skolbarnslivet. Vi som kanske inte tänker så långsiktigt, utan mest har nästa hämtning och lämning eller skollov för näsan.

Ett energiknippe med djup
Vem är hon, denna sprudlande Eva Berggren som inte kan sitta still? Jo, mamma till tre söner som idag är mellan 25 och 30 år. Och lyckligt gift med sin Heja. Eva är fullt aktiv som personlig tränare för kvinnor 50+. Hon är utbildad gymnastikdirektör och har jobbat med allt från reseledare i Alperna till Friskis & Svettis-ledare – ett energiknippe med andra ord. Men med ett djup. För vi skulle kunna sitta i timmar och prata, om det inte vore för golflektionen hon ska vidare till.

Hur är det med barnen då, är de lika roade av hälsa och idrott som Eva?

– Alla våra killar kan åka skidor och segla, det är grejer vi fortfarande gör tillsammans vilket är jätteroligt. Men visst är de olika. Vår äldste kille har alltid varit väldigt sportig. Det är först nu när han är 30 som han har lagt hockeyn och fotbollen på hyllan, nu är det mest golf som gäller. Mitten-killen fick hitta en egen arena när det inte gick att konkurrera med brorsan om sport. Han bad i 10-årsåldern att få lägga av med tennis och fotboll med orden ”jag är ju bara ett barn”. Istället hittade han teatern och musiken, men är idag den som tränar mest. Vår yngste skulle aldrig sätta sin fot på ett gym. Han är en performer och kombinerar sitt liv på musikscener med dans, det är så han gillar att röra på sig.

Nolltolerans mot taskigheter
Det är viktigt att se varje barn som en egen individ, inte jämföra dem sinsemellan, menar Eva.

– Visst hade man lätt kunnat halka in och jämföra killarna, särskilt eftersom de alla är pojkar och nära i ålder. Men jag har olika relation med de olika barnen, för de är olika som personer. Den ene är ekonom på ett e-handelsföretag, den andre pluggade psykologi men jobbar som controller och den tredje jobbar som projektledare inom A&R (artists & repertoire) och bandet han spelar i har precis signat.

Trots sina olikheter har familjen alltid värnat varandra mycket. Det har varit högt i tak i det Berggrenska hemmet, vilket kan vara en anledning till den goda relation de har till varandra.

– Vi har alltid uppmuntrat alla till att våga prata om allt. Även sådant som är jobbigt. Det kan jag se hos barnen nu, att de skapat en fin relation och bryr sig om varandra.

I familjen har de nolltolerans mot att vara taskig mot någon. Det sitter i ryggmärgen hos barnen – att vara schyst mot varandra, och andra. Det var troligen också åren utomlands som gjorde familjen än mer sammansvetsad. Barnen var 3, 6 och 9 år när de flyttade till Bermuda och under åren där tydde sig barnen mycket till varandra.

Öppna kort
Väl tillbaka i stockholmsförorten väntade tonåren. En inte helt lätt period i föräldrars liv. Trots högt i tak och trots en nära dialog så förekom det vilda fester. Hur hanterar man sådant?

– Vi nattvandrade, vi hade bra kontakt med barnens kompisars föräldrar och vi valde att inte ducka för vad som pågick. En gång samlade vi ena sonens kompisgäng och deras föräldrar i vårt kök och barnen fick stå till svars för den fest som urartat.

Det upplevde förstås sonen som oerhört pinsamt då, men när familjen idag pratar om situationer som hänt tidigare kan barnen hålla med om att föräldrarna gjorde rätt. Som la sig i, som brydde sig.

Eva utbildade sig själv inom sex och samlevnad och undervisade på högstadiet i ämnet, något som hade kunnat vara pinsamt. Men istället fortsatte hon att köra med öppna kort. På hallbyrån fanns en stor skål med kondomer, fritt fram för killarna och deras kompisar att plocka av och ta med när det vankades helg. Evas tips för oss föräldrar som kan tycka att vissa ämnen är jobbiga att ta upp med barnen, är att skippa öga mot öga-tillfället. Istället kan man när man till exempel tittar på tv tillsammans flika in någon tanke: ”Jaha, hon verkar kär i honom. Vad händer om de har sex?”

Konsten att släppa taget
Att generellt prata med sina barn tror Eva är jätteviktigt. Att våga prata om vad man ser, och inte lägga locket på jobbiga känslor. Det kan man göra genom att säga och visa att man bryr sig: ”Du ser inte så glad ut. Vill du prata med mig så vet du att jag alltid finns här.”

Att dela med sig av sina egna erfarenheter tror Eva också är ett bra sätt för att få barnen att öppna upp.
– Visar man att man själv kan känna sig obekväm, ledsen eller tycka att något är pinsamt – ja, då är nog chansen större att barnet vågar komma till en med sina funderingar.

Slutligen vill Eva ge oss tipset att släppa taget, framförallt när de börjar bli flygfärdiga. Att inte ligga på sina barn utan lita på att de klarar sig.

– Vår uppgift är att lära barnen flyga själva. De hör av sig om de behöver stöd och vi ska förstås finnas där för dem. Men vi ska inte hela tiden veva in dem som en drake, utan släppa dem fria.

Med de orden, blir jag sittandes med min tekopp och tänker Vad fint! Eva rusar vidare till golfbanan, och jag känner mig stärkt av hennes självklara förhållningssätt till sina barn. En mamma som vågar ta upp allt, som låter barnen göra sina misstag och som släpper dem fria när de är redo.

Här kan du läsa mer om Eva och hennes PT-erbjudande och tränings- & matresor: Take your Time

DU KANSKE ÄVEN VILL LÄSA DETTA

DET SENASTE FRÅN INSTAGRAM